Mår ju inte toppenbra just nu, så det kanske lyser igenom ibland. Blir så trött på det här. Är en glad tjej. En tjej som alltid skrattar högst och även när det inte är helt lämpligt. Nu är det som att skrattet har fastnat i halsen. Kommer inte fram. En tjock dimma har lagt sig över och den släpper faktiskt inte taget!
Ska försöka påminna mig om allt bra jag faktiskt har och hitta tillbaka till den där glada tjejen som jag ju vet finns någonstans! Den som skrattar med hela ansiktet, som är glad rakt igenom!
Nu jäklar ska hon komma tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar